Jo, mycket har hänt och mycket mer lär hända. Det är väl så livet funkar, det går upp, sedan går det ner och sedan upp igen. Sedan fortsätta så resten av ens liv. Det är väl sådant man får leva med! Eller är de det?

Men just nu känns det som allt har hänt på en och samma gång. Nästan..
Jag är lyckligare än någonsin och vill även att min omgivning ska få känna den känslan som jag gör varje gång jag vaknar, varje gång jag går och lägger mig. Det är en känsla av lättnad. En känsla av kärlek.

Jag vill att Du ska vara lycklig, kunna stå på egna ben. Jag tror på dig, annars hade jag inte varit en tjötröv, en tråkig kärring som säger vad som är bra och vad som är dåligt. Du är stark och jag vet det. Jag tror på dig.
Jag vill inte att du ska göra som jag säger, jag vill att du ska ta åt dig och lyssna på vad jag har att säga. För jag vet att du vill det, innerst inne. Kanske inte just nu.

Jag ställer alltid upp för dig, i alla lägen. Men det kanske inte har märkts nu, men det gör jag. Sedan har man olika åsikter om vad som är rätt och fel och man vill kanske inte ta åt sig. Men varför?
Hm, inte vet jag. Jag kanske hade gjort precis likadant, vad vet jag? Men jag ser.. Jag är inte dum!

Jag vill att du ska må bra, kunna göra vad du vill, kunna somna utan att gråta, kunna vakna med ett leende på läpparna.

Är det så att detta nu är rätt, eller kanske fel så är det fortfarande upp till dig, men jag vill vara med på vägen. Men jag är inte stark nog att klara av detta en gång till.. inte du heller! Men självklart hoppas jag att detta är rätt, för din skull men även för min. Jag vill inte se dig ledsen mer!

Jag vill inte att du ska ta illa upp av det jag skrivit, för jag menar absolut inget illa med det och hoppas att du inte missförstår mig. Försöker bara säga till dig att du ska fortsätta göra som du själv vill, men jag kommer inte orka stå vid din sida en gång till om det till sist gör dig ledsen.

Men jag gör det ändå, för jag älskar dig!